Räven

Han ylar ikväll igen, nästan varje kväll har det varit nu. Han sitter på backen. Det ljudet kan man aldrig ta fel på. Det sitter i märgen sen jag var liten och han gick utanför mitt sovrumsfönster. Då blev jag rädd för jag trodde det var nån som grät. Det blir jag inte längre, det börjar kännas som nåt bekant...men lite kusligt är det i natten. Jag smyger sakta ut och öppnar dörren försiktigt. Om jag har tur så ser jag en skymt av honom, men oftast bara hör jag och han springer direkt när han hör dörren öppnas. Vad vill han egentligen? Ingen vet. Kanske känner han sig ensam och längtar till att få komma in i brasvärmen? Man vet aldrig vad rävar tänker.