När rädslan tar över

Nä, jag tror tyvärr inte nånting kommer förändras eller att insikter kommer att komma. Det är sällan det sker under. Det handlar alltid om bara en person. Aldrig ett nollsummespel utan ett minuskonto som bara ökar. Energin som tas och används och aldrig fylls på. Intension om vad Du kan använda just nu istället för vad kan Du ge tillbaka. Aldrig på lika villkor.
Jag e glad över nätverk och peppning. Jag är glad över att jag öppnar och ger istället för stänger och bara tar.
Jag vet vem som på sikt förlorar mest. Jag vet vem som redan förlorat mest. Jag är glad för att jag fortfarande har förmåga att tro, att våga, att riskera. Rädsla är det största hindret för att verkligen leva.

Tranströmer

I februari stod levandet still.
Fåglarna flög inte gärna och själen
skavde mot landskapet såsom en båt
skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.

Träden stod vända med ryggen hitåt.
Snödjupet mättes av döda strån.
Fotspåren åldrades ute på skaren.
Under en presenning tynade språket.

En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stannade av, jag såg upp.
Färgerna brann. Allt vände sig om.
Marken och jag tog ett språng mot varann.