Jag skulle kunna skriva en novell om den här helgen. Om
trädgårdsarbete som avbryts av Bääää om Bääää som väckarklocka om morgonen, om
fest hos vänner där jag lärde känna nya människor, planering av husbygge
och Midsommarfest om samtal med min arkitektkompis
och tur tillsammans till återvinningen (slapp ta det i min bil den här gången
ha ha) och umgänge med barnbarn och dotter, om Stockholmsbesök av släktingar
och syendet på mitt projekt. Men jag har inte haft tid eller lust att skriva.
Kände jag behövde tänka och bearbeta och tänka igen. Pendlat mellan alla
ytterligheter inombords. Meen... det är faktiskt så att jag landar med båda
fötter på jorden. Jag har förmåga att ta beslut, att lägga min energi på saker
och människor som ger mej något, och det finns det många i mitt liv och min
närhet. Jag behöver inte sänka mig till en nivå där jag inte vill vara. Det viktiga
är att kunna stå för sina egna ord och handlingar. Jag har ingen skuld eller
ansvar för andras handlingar. Alla relationer som tillför något, på vilken nivå
den än är, kräver något av bägge parter och är på lika villkor. Inget annat är
ens tänkbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar