En dag som växlade känslolägen

Kunde inte koncentrera mej på jobbet. Kände mej ledsen. Ja, jag vet att jag tar risker, ja jag tror inte på under, ja jag har inte ett ögonblick trott att det skulle vara lätt, men det finns en gräns för mej, en minsta acceptabla när det gäller vilja, eftertanke och känsla. Jag tror den finns där, i varje fall "efter" att saker hänt. Det är OK. Jag vet var jag står när det kommer till kritan.
Hämtade Jack i Malmö Och Nadja i Lund. När vi körde hem så vibrerade det ena hjulet (tror jag?) när jag körde i en viss hastighet. Jag tror det är ett lager som håller på att gå. Stor olycka på E65. Vi blev avvinkade på okänd väg. Ca 50 bilar som inte hade en susning av var vi skulle köra, körde efter den första på en väg som smalnade av till en markväg, in på en gård och en återvändsgränd. 50 bilar fick vända och köra tillbaka, svårt med möte, fick köra ut i åkern. Vilken fars! Då skulle man haft kameran uppe ha ha, otroligt.

Körde och handlade lite mat. Båda barnen blev såklart kissnödiga direkt, så vi fick låna kundtoaletten. Efter maten gick vi till stranden. Där idkade barnen bergsklättring på hög nivå medan mormor satt på stranden och förmanade. Någon hade ringt och messat. Kändes OK.

Hemma gick strömmen. Ena barnbarnet tyckte det var läskigt och när den käraste ägodelen var borta så ville hon åka hem. Vi letade som besatta med ficklampan. Barnbarnet blev mer och mer frustrerat och när paniken nästan utbrutit hittade vi den lille tygkaninen bakom min cirkelsåg. Sen gick det inte att värma vällingen och telefonerna fungerade inte. Bara elände. Motvilligt så gick de med på att ligga med ficklampa och läsa böcker uppe i dubbelsängen. Vilket fick till följd att mormor fick kramp i armen. Men vad gör man inte??..Strömmen kom tillbaka kl 10. 10 över 10 var allt lugnt. Pshhhh