Solskenet sjöng med den syrsas röst
så hög att den knappt kunde höras
sommaren kom och slog ner på ditt bröst
som en slända som inte får störas
Orörd av våg och fågelflock
tecknade viken i gläntan
Sitt blanka smalnande flygellock
Som speglade tyst förväntan
Genom silduk av klorofyll
sipprade timmarna stilla
tills dagen tröt och dess sista idyll
sakta började drilla
En dag, en sommar, ett ögonblick
försvann genom gläntan mot stranden
Jag grep i flykten dess slöja och fick
En månsten av ljus i handen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar