samlas till långfärd söder ut.
Frötung står solrosen kvar och bockar
sänkande stängelsn till stum salut.
Det är som avsked i dessa dagar
disiga, dävna och utan vind.
Bara små spindeltrådar jagar
lekset snärjande mot min kind.
- Men liksom lack blänker rönnens druva
klar emot himmelens blacka blå.
till dess septembers kväll tar sin luva
luvan av dis och dimma på
av Gabriel Jönsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar