Plattformen finns där. Den är stadig och stabil. Jag bara glömmer den ibland. Verklighetsbilden som sakta spårat ur till att acceptera bemötande och nedre gränser som jag aldrig behöver acceptera. Verkligheten som sakta återfår sin form och den nivå som jag behöver befinna mig på. Hjälpen finns här för att jag skall komma upp. På plattformen kan jag stå stadigt igen.
Av Karin Boye
Känn så nära verkligheten bor.
Hon andas här intill
i kvällar utan vind.
Hon kanske visar sig när ingen tror.
Solen
glider över gräs och häll.
I hennes tysta lek
är livets ande gömd.
Så nära var han aldrig som ikväll.
Jag har mött en främmande som teg.
Om jag räckt ut min hand,
Jag snuddat vid hans själ,
När vi gick om varann med skygga steg
I hennes tysta lek
är livets ande gömd.
Så nära var han aldrig som ikväll.
Jag har mött en främmande som teg.
Om jag räckt ut min hand,
Jag snuddat vid hans själ,
När vi gick om varann med skygga steg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar