När jag burit in det sista och skulle samla ihop presenterna till barnbarnet, så fick jag själv en present. När jag kom ut på avlastningsrundeln till hyreshuset satt det en böteslapp på rutan. Jag hade varit borta i 5 minuter. Jä... idioter. Broren säger att någon i princip måste stå vid bilen när en annan lastar av. Grrr
2 årskalas i Dalby. Broren följde med.
Handlade mat på Maxi när jag kom hem på kvällen.
Sovit oroligt i natt.
Tänker för mycket.... Oroar mej, mår inte bra av saker som jag inte förstår. Jag måste sluta försöka bära andras smärta, måste sluta acceptera att en människa som står mej nära använder min tillit och sårbarhet för att själv må bättre.
För att kunna kallas vänskap, så måste det handla om att ömsesidigt ge, inte att använda. Att förstå en annan människa, att vara lyhörd, att vara rädd om, att behandla med respekt, att finnas där inte bara när det passar en själv. Att vara ärlig och kunna backa, erkänna misstag, reda ut, ha mod och våga, inte ljuga, manipulera, ignorera, stänga ute, förneka och rasera.
Det gör ont att ge upp en vänskap, att tvingas inse att det aldrig kommer att skapas tillit, att det handlar om kortsiktiga tillfälliga behov utifrån den enes utgångspunkt. Sörjer
Av Björn Arvidsson
Det var en dag bortom alla sånger
när själen andas vitmossa för sista gången
och myrlandet är rött av brådmognad och död
Jag lyssnade till ungändernas aningslösa väntan
på att isen skulle befria dem
såg myrstacken som hade slocknat
och frostfjärilarna som sjönk som tung snö
bland alsnåren
Då lade jag mig ner i det vita gräset
och såg en väg tillbaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar