Dans är glädje

Fan vad jag byggt och byggt. Rätt höga var de, murarna av tegel. Så stabila, trodde jag. Men det tog bara en stund, så smulades de till grus, till ingenting. Det var så sanslöst uppenbart och inget kan jag göra åt det. Men det finns en skillnad. Jag fixar det. Jag E jag kan finnas och ta emot bara och njuta av känslan. Jag har min plattform att landa på. Mindfulnes. Visst har vi förändrats bägge två, av livets törnar och fall. Visst finns det en annan ödmjukhet för livet och vad som blir en givet att ta vara på.