På em ett helt oplanerat möte, en sanslöst oplanerad händelse, ett ögonkast och så hände något. En bomb briserade och spred sig i magtrakten, i munnen och på några andra ställen. Nån däruppe sa:
Kan han va nåt säg? Ja tack, ja tack så mycket sa jag.
Spelade gitarr på kvällen för grannarna i pur glädje för alla vindliga jäkla, fucking, snårvägar som ödet har.
Hade nästa glömt, hade nästan glömt för det var 6 år sen sist det hände, samma omedelbara känsla. Ja det var ju så det var aha ;-D
1 kommentar:
Nyfiken men GLAD! Ring....
Kram!
Skicka en kommentar