Överallt syntes spår av förödelse efter stormen. Ett helt tak från en industrifastighet hade blåst över E65 och lagt sig vid vallen. Glad att mitt hus och trädgård verkar intakt :)
Ringde telefonsamtal som kändes livsviktigt. Kände mej nästan panikslagen, men jag har dock större mod än den jag ringde till.. . alltid en tröst. Det gick ändå rätt bra.
Vissa saker kommer jag aldrig att förstå. Aldrig förstå reaktioner och rädsla, aldrig förstå avstängning och efterkonstruktioner som inte stämmer med min verklighet. Men verkligheten formas av det undermedvetna, av känslor, obearbetade sorger och saker som finns i den där stora ryggsäcken. Enda sättet att synka verkligheten är att prata med varandra. Samtal ger nya tankar och rädslan släpper.
Bugg på kvällen.
Värmen fanns där inte som den brukar mellan oss, några onödiga markeringar som gjorde mej ledsen. Men på det stora hela bättre än förväntat. Ok!
Kvällen som vanligt full av energi och tempo. Jag är en fena på att bugga. Det finns en som jag älskar bugga med. Det finns glädje och gnistor mellan oss. Försökte njuta av det.
En person gjorde allt för att jag skulle se att han fanns. Försökte manövrera utan att såra, utan att tänka och känna efter för mycket, för då vet jag inte om jag kunnat hålla tillbaka sorgen som fortfarande fanns tydlig. Den handlar om hur människor går förbi varandra, missförstår, ser förbi varandra och inte tar vara på det som finns och är gott i livet och ser vad det är värt.
Jag kommer aldrig sluta gå på känslan, aldrig sluta att våga, aldrig sluta att ha att ha mod att försöka.
Hellre smällar än att rädsla för dem hindrar mej att göra saker jag vill och som är viktiga för mej. Aldrig jag nån gång skall tänka "Om jag ändå hade vågat" aldrig !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar