av Gustav Fröding
Han svängde trotsigt den fina nacken,
vår svarte Pluto och föll i trav,
och släden slängde och utför backen
i fläng och flygande bar det av.
Och rimfrost hängde i ögonbrynen,
och snöstoft piskade oss i synen,
och middagshimlen var klar och skön
och solen glittrade skarpt mot snön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar