Sexköp online kriminaliseras!
6 månader sedan
Min lust att skriva och kommunicera gjorde att jag började blogga. En kvinna, vuxen till åren, men ibland inte till sinnet. Skrivandet sätter ord på tankar och känslor och kan ibland bli en katalysator mellan verklighet och fantasi






Det var länge sedan man var ute och dansade till dansbandsmusik. Att stå på en dansbana och vänta på att bli uppbjuden har aldrig varit min grej. Men dansat har jag alltid tyckt vara kul, och det kan man ju göra även på slutna fester. Jag halkade med i ett gäng där jag kände något par lite ytligt genom min nyfynne vän och vi åkte i bokad buss dit och hem, tvårättersmiddag och sen dans till Black Jack. Stämningen var god i bussen...lite för god för vissa enligt mitt tycke eftersom de flesta var mellan 40 och 50+ och borde ha kommit över " titta, här e jag stadiet", men det lugnade som tur var ner sig när vi kommit fram. Maten var god och orkestern spelade väl rätt hyfsat om kriteriet var att det skulle gå bra att dansa till. Varannan bugg och varannan lite långsammare tempo. De flesta låtarna kände jag igen från min egen ungdomstid.
Idag har jag samlat ihop lite energi och tagit mej samman för att kakla klart två väggar i gästtoaletten. Påbörjat den tredje väggen som innehåller fönster mitt på och innebär fler skurna plattor. Kanske lite dumt att ta den väggen sist, men man har ju en tendens att skjuta jobbiga saker på framtiden. Jag blev nöjd med resultatet. Jag är inget proffs, men med tanke på de sneda väggarna i mitt gamla hus blev det helt OK. Min bror dök upp på eftermiddagen. Han är bättre än jag på att höra av sig och komma på besök. Det är roligt när han kommer. Han lever singel som jag och vi har med åren kommit varandra närmre. Vi kan prata om det mesta som händer i våra liv. Det är skönt med människor som man kan lita på kommer att finnas kvar i ens liv och som bryr sig om mej vad som än händer. Nån som jag kan åldras parallellt med. Det är det svåraste med det omväxlande liv jag och många lever idag. Oförutsägbarheten, osäkerheten om framtiden och om hur ens liv och vardag kommer gestalta sig. Ibland längtar jag efter förutsägbarhet och kontinuitet. Jakten efter att få alla sina drömmar uppfyllda kommer väl aldrig att ta slut.
Idag har vi haft massvaccination på löpande band i skolan. Hela personalen från vaktmästare, skolvärd till rektor spec.pedagog och lokalvårdare och såklart alla pedagoger var engagerade i att lugna , lotsa och identifiera eleverna genom vaccinationsrummet till saften och kexen efteråt.. 9 st sjukvårdspersonal kom från vårdcentralen och det gick undan värre. Här var det inte tid för dösnack inte. Några svimmade, en kräkte och en gallskrek. Resten gick lugnt och sansat till. 70 elever på 40 minuter. Rätt bra speed. Ca 70 % av eleverna hade föräldrar som tagit ställning för vaccination. Det har varit ett himla diskuterande om man skulle vaccinera eller inte. En del läkare har gjort spektakulära uttalande i pressen som jag kan tycka skapade oro helt i onödan. Vissa föräldrar har under loppet av en vecka ändrat sig 4 gånnger. Det man tycker skulle vara självklart är att innan beslut gå in och ta del av sakliga argument från smittskyddsstyrelsen som bör ha all bakgrundsfakta och sen strunta i alla artiklar i kvällstidningarna. Tyvärr gör inte alla så. Jag har i alla fall tagit ställning för vaccination. Det är självklart tycker jag både för sin egen skull och av solidaritet med andra som man kan smitta.
Vi träffades i gamla gänget på det årliga mötet. Vi har alla varit arbetskamrater för ca 30 år sedan. Nu är alla spridda för vinden, men vi fortsätter att ses varje år, ibland på en övernattning. Vi prioriterar det alla. Samma glädje och skratt. Samma nyfikenhet och intresse. Vi har jobbet i Förskola och skola gemensamt. Vi är 18 st, 16 kom den här gången. Vilket tjatter och vilken energi när alla med liv och lust deltar i diskussioner och uppdateringar om vad som hänt på jobbet och privat sedan förra gången vi sågs. Det känns bra att vi behållit kontakten. De mötena ger energi och påfyllning av mänsklig värme, empati, skratt och engagemang. Tack för att jag får vara delaktig.

Agitera är att med stor intensitet och kraft försöka vinna över någon till en viss ståndpunkt
Manipulation, maktmissbruk, hot, att utnyttja sina barn för sina egna syften, att tro att man äger andra människor, att hitta syndabockar. Att vara sjuk kan vara en del av förklaringen, men ingen ursäkt. Att medvetet skada andra eller använda andra för sina egna syften är destruktivt och egoistiskt. Att inte se sin egen roll i ett skeende är omoget. Feghet är att anhöriga inte har stake att säga ifrån

En ny bok har börjat skrivas. Framtiden får utvisa om det blir en kortare novell eller en lång roman. Ett drama eller en bok fylld av poesi. Vilket det än blir, så vill ödet att boken ska skrivas och jag har vessat min penna och laddat min kamera. Just nu känns livet lätt att leva och fyllt av överraskningar och oförutsägbara dagar.



Vilket väder det var när vi nödgades ta beslutet att ha vår skolavslutning inomhus för första gången på 23 år. Ett febrilt arbete att ta undan alla möbler o grejer i elevcafét. Att få in 180 elever 23 lärare och ca 150 föräldrar i en kombinerad matsal och elevcafé var ett pussel. Vi satt nästan i knät på varandra. Det gick bra. Ungarna var underbara som alltid i sina fina kläder och sångerna gick rakt in i hjärtat. Mitt hjärta svällde när jag såg mina 9:or, killarna i sina kavajer och tjejerna i sina fina klänningar. Det kändes nästan som det var mina egna. Lärarmiddagen gick bra med avgångseleverna och talen avlöste varandra. En underbar känsla spred sig i kroppen trots regnet och ovädret. Det är vid sådana tillfällen som man inser att det är värt det , med allt slit. Kram till alla mina elever och personal.
Sitter med min kaffekopp i soffan. Kollar på nyhetsmorgon. Mår bra. Jag tittar ut på en morgon med lite soldis, den frodiga backen utanför där tackorna med sina lamm går och betar på sluttningen. Katten ligger med huvet i mitt knät. De senaste kvällarna har jag tillbringat i Malmö med vänner , barn och barnbarn. Känner att jag är bättre på att njuta av nuet, ta vara på stunderna och bevara ögonblicken i hjärtat. Känner ofta tacksamhet över allt som jag fått i livet. Det är medelålderns privilegium att ha slutat med att ständigt hasta vidare, att ständigt sakna det man inte har. Jag som haft så svårt med att ha tålamod känner att jag har lättare med det nu. Visst är det skönt att längta, visst upphör jag aldrig att lägga upp strategier och arbeta för att nå mina mål. Men det tar inte längre huvuddelen av min tid , utan nuet får i vissa stunder, under vissa dagar ta all min tid och mina tankar. Kanske handlar det om att ju äldre man är, ju oftare påminns man av att livet inte är oändligt, genom att sjukdom och död kommer nära inpå genom att det allt oftare drabbar människor i ens närhet i ens egen ålder. Varför lägga tid och energi på att reta sig på, att oroa sig för, att lägga tid på egentligen ganska meningslösa saker. Det enda som i slutändan betyder något är kärleken och vänskapen mellan människor och att kunna njuta av naturens vidunderliga skönhet. Anders Norman säger att han vill påminna om livets dyrbarhet och skönhet genom sijn sång "The sound of your love" Den är fri att ladda ner på hans hemsida , http://www.andersnorman.com/ Han uppmanar samtidigt att skänka pengar till cancerfonden.
Eftersom min sinnesstämning påverkas på olika sätt av dofter, sökte jag på Internet på detta ämne Är det möjligt att man väljer partner utifrån doften? Ja absolut.Här kommer ett axplock av citat ur olika texter:
Jag skall ha kompisarna på middag imorgonkväll. Det är min tur nu. Gänget består av gamla arbetskamrater som började sin yrkesbana tillsammans i samma arbetslag i en förskola som låg vid Sveriges sydligaste udde. Ingen av oss arbetar kvar på det stället längre. 4 av 6 st är arbetsledare nu och vi är spridda i olika kommuner. Vi har under alla år, närmare bestämt 30 fortsatt att träffas. En vänskap har växt fram som gör att vi alla prioriterar dessa möten, som brukar vara ca 5 om året. Vi brukar skiftas om att vara värdar. Vi har känt varandra från ungdomsår, genom småbarnsår och tonårsår och genom skillsmässor och nya relationer och nu har några av oss barnbarn. En spännande resa. Vår gemensamma bas är vårt yrke där vi aldrig slutar att hitta intressanta samtalsämnen. Eftersom vi arbetar i olika kommuner nu, så ger det en extra insikt av att jämföra olika lösningar på problem som vi har gemensamt.. Vi är inte involverade i våra familjer, så vi kan prata om allting från barnuppfostran till sex och då få en ärlig kommentar eller uppfattning grundat på ett utifrånperspektiv som är bra ibland. Vad ska man nu hitta på denna gången att bjuda på? Det ska ju gå snabbt eftersom det är arbetsdag först. Inte hunnit handla nåt speciellt heller. Det får bli Skånsk äggakaga med lingon o bacon. Sen tänkte jag rabarberpaj till kaffet. Kan det vara nåt som går hem tro?




Regnat hela dagen, ett livgivande regn som gjort att allt bara sprudlar av växtkraft. Det känns i min innersta nerv. Vi har haft teknikdag på skolan där vi bjudit in en annan skolas elever . Två av mina duktiga No-lärare höll i den spännande lektionen där eleverna fick programmera robotar i tekniklego via bärbar dator. Eleverna tyckte det var jättespännande. Så stolt jag kände mej över mina engagerade och kompetenta lärare. Träffade min vän Agneta efter jobbet. Åkte och fikade på mysigt ställe och pratade om vårt liv. Solen tittade fram och jag körde därifrån till skogen där mitt hjärta har sitt sommarbo och satt i gläntan och njöt av den nedgående solen. Räven som har lya i närheten av min glänta kom strosande intet ont anande. Vilken vacker syn. Just där i nuet, idag kan jag vila i att allt är bra. Att livet är gott mot mej idag och jag känner tacksamhet och glädje. Avslutar dagen med att sätta på min favoritskiva hemma i 100 decibel och njuter den helt hämningslöst med ett glas vitt.
Jag har varit på chefsseminarium idag på Europaporten annordnat av ett antal fackförbud. Jag vara där med några rektorskollegor i Lärarförbundets regi. Föreläsare var Carina Lundberg Markow en av Sveriges omtalade kvinnliga chefer i maktens korridorer. En ganska vanlig framtoning och en inte så revolutionerande föreläsning. Men jag imponerades av hennes liv och hon sa en del saker som fastnade. Hon berättade om sitt liv och framförallt sin karriär och gav på vägen några råd och tips. Hon är ju en outtröttlig feminist och kämpe för fler kvinnor som chefer i toppskiktet.