Hösten kom med sin fuktiga kyliga mulldoft

Jag som hatar hösten med sitt mörker. Jag har liksom inte hunnit låta tristessen och mörkerångesten tagit överhanden i år. Jag vet inte om det är ett gott eller dåligt tecken. Jag har helt enkelt varit tvungen att fokusera på annat som skapat både glädje och oro och funderingar. Jag var ute och höststädade trädgården. Jag hann med det mesta. Dottern är hemma och tvättar och packar. Hon skall till Australien på tisdag för tredje gången. Hon kommer hem efter nyår igen. Det känns så långt bort och så lång tid, men inget jag kan påverka. Det blir mörkt tidigt. Jag har börjat tända levande ljus igen. Jag längtar faktiskt redan efter juleljusen. Jag undrar hur jag ska få ihop julen i år. Det blir pusslande som vanlig när många familjer skall ha sitt. Jag sitter i soffan och redigerar foto samtidigt som jag förstrött ser på en Wallanderfilm. Katten ligger bredvid och snarkar. Det blir en tuff vecka på jobbet. Vi skall vaccinera alla eleverna mot svininfluensan. Precis sammanställt instruktionerna till personalen som jag skall sätta upp imorgon. Haft en del tid att fundera i helgen. Måste påminna mej själv ibland om vad som är viktigast. Att jag mår bra. Att jag umgås med människor som lyfter och inte sänker. Att jag är med människor som ger energi och inte tar. Som ledare försöker jag medverka till att utveckla människor. Det är det svåraste som finns. Hur får man en självinsikt som gör att man kan och vågar utvecklas som människa? Kanske genom att lyssna både inåt och till dem man litar på. Hur blir man en bättre lyssnare? Kanske genom att stanna upp i tillvaron och backa ibland. Man är alltid ansvarig för sitt eget liv och sina val. Det går alltid att göra nya val. Det känns tryggt.

Carpe Diem

Höst
Gråa vredgade vågor
storma mot stenpir och tång
Skummande fräsande vågor
följa vindarnas gång
Trygg vilar måsen sin vinge
tyngdlös med svepande glid
Högt över storm och vågor
skön mot stupens profil
November kärva november
i grått förödande skön
Du bäddar mjukt åt jorden
ett täcke av löv från min lönn.

av Ewy Isgren