Min bror

Idag har jag samlat ihop lite energi och tagit mej samman för att kakla klart två väggar i gästtoaletten. Påbörjat den tredje väggen som innehåller fönster mitt på och innebär fler skurna plattor. Kanske lite dumt att ta den väggen sist, men man har ju en tendens att skjuta jobbiga saker på framtiden. Jag blev nöjd med resultatet. Jag är inget proffs, men med tanke på de sneda väggarna i mitt gamla hus blev det helt OK. Min bror dök upp på eftermiddagen. Han är bättre än jag på att höra av sig och komma på besök. Det är roligt när han kommer. Han lever singel som jag och vi har med åren kommit varandra närmre. Vi kan prata om det mesta som händer i våra liv. Det är skönt med människor som man kan lita på kommer att finnas kvar i ens liv och som bryr sig om mej vad som än händer. Nån som jag kan åldras parallellt med. Det är det svåraste med det omväxlande liv jag och många lever idag. Oförutsägbarheten, osäkerheten om framtiden och om hur ens liv och vardag kommer gestalta sig. Ibland längtar jag efter förutsägbarhet och kontinuitet. Jakten efter att få alla sina drömmar uppfyllda kommer väl aldrig att ta slut.

Om längtan att få vila i nuet och känna sig nöjd.
Om tilliten till mej själv och min förmåga att skapa ett bra liv.
Om att sätta gränser för mej själv i förhållande till andra människors krav.
Om förvissningen om att jag duger som jag är.
Om hopp och tro och positivt tänkande,
Om att aldrig ge upp, utan våga ta nya beslut som gör att man viker av på nya stigar än den väg som är van.

Carpe Diem