Det var länge sedan man var ute och dansade till dansbandsmusik. Att stå på en dansbana och vänta på att bli uppbjuden har aldrig varit min grej. Men dansat har jag alltid tyckt vara kul, och det kan man ju göra även på slutna fester. Jag halkade med i ett gäng där jag kände något par lite ytligt genom min nyfynne vän och vi åkte i bokad buss dit och hem, tvårättersmiddag och sen dans till Black Jack. Stämningen var god i bussen...lite för god för vissa enligt mitt tycke eftersom de flesta var mellan 40 och 50+ och borde ha kommit över " titta, här e jag stadiet", men det lugnade som tur var ner sig när vi kommit fram. Maten var god och orkestern spelade väl rätt hyfsat om kriteriet var att det skulle gå bra att dansa till. Varannan bugg och varannan lite långsammare tempo. De flesta låtarna kände jag igen från min egen ungdomstid.Jag hade ju tur som hade förmånen att dansa med ställets sexigase och mest kramgoe man ett flertal gånger, så kvällen var ju räddad för min del.
Lite avundsjuk var jag på de par som kunde bugga med varandra. Det såg verkligen roligt ut.
Det slog mej hur svårt det är att komma in i gemenskapen och etablera nya relationer tillsammans med människor från ett geografiskt område som man inte har någon som helst tidigare anknytning till. Att umgås med människor som bott, gått i skolan, bildat familj och haft barn som växt upp och gått i skolan i samma trakt gör att ens bristande förförståelse blir ett slags handikapp. Det är ju inte så att folk släpper in en i gemenskapen utan vidare. Jag borde kanske ha ansträngt mej ännu mer, men kvällen var helt OK, och som sagt jag var ju där för att dansa och det fick jag ju med en super kavaljer ah la Let's dance vith a touch of dirty dancing ...fniss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar