Harriet Löwenhielms sonett:
En grå och stilla sjö med sanka stränder
med bruna vassar och med gula trän.
Från land hörs usla kråkors hesa skrän
och i det stilla vattnet knurra änder.
Ack inom kort de skola draga hän
till mera lyckliga och varma länder,
me'ns här i köld och mörker allt sig vänder
och vinden sliter sommarns lust-palai'n.
Det bor förgängelse, evart man skrider.
I själatåget all natur'n sig vrider.
En dum person går kring bland döda blad.
Den tänker på, att det var ljuvt i våras
att av en lustig liten dame bedåras,
så ljuvligt, att Personen än är glad.
av Dan Andersson
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar