En dag som andra-men ändå inte

Jag har tänkt mycket i veckan. Skrivit och suddat och skrivit igen.
Tänkt på vintern och blåsten och regnet. Förträngt tankarna på snö. Jag vet att jag har några månader nu att genomlida innan våren väcker mina livsandar igen. Jag hade förhoppningar om något annat och min envishet gör att jag inte gav upp i första taget.
Ett möte, ett samtal, ett mail skrivet i all hast och plötsligt står allt klart. Jag är inte beredd att kompromissa om det viktigaste.  Då lägger jag hellre energin på annat. Lättnad. Hoppet är det sista som försvinner. Ser fram emot  att få lite tid att måla och skriva. Att göra klart min meditations- och vilo-matta framför brasan

Av Karin Boye

Kvällstilla
Känn så nära Verkligheten bor.
Hon andas här intill
i kvällar utan vind.
Hon kanske visar sig när ingen tror

Solen glider över gräs och häll.
i hennes tysta lek
är livets ande gömd.
Så nära var han aldrig som ikväll.

Jag har mött en främmande som teg.
Om jag räckt ut min hand,
jag snuddat vid hans själ,
när vi gick om varann med skygga steg.

Av Erik Lindorm

Månvaka
Som av en stöt jag vaknar
mitt i natten och saknar
Månen hägrar på rutan.
Det är dig jag är utan.
Jag ligger en hungrig timma
och låter min längtan glimma
som löjstim i månens flöde
kring dig och mig och vårt öde,
tills värken i själen domnar
och jag somnar