Ett möte som alla andra, men ändå inte. Har haft en del, både inom jobbet och privat. Eftersom jag är singel och befinner mig på en daitingsite, så måste tid avsättas även till fysiska möten. Mejlandet har sina begränsningar och skrivandet har sin tid, men det är ändå i mötet mycket avgörs. Jag har träffat många intressanta människor, tagit del av många livsöden. En del har blivit mina vänner under längre eller kortare tid, men många har passerat ganska obemärkt utan några djupare spår . Detta möte väckte en nyfikenhet hos mej. En person som vågade vara öppen, som vågade ta plats, som hade ett intressant livsöde. Vi delade många intressen, och hade inte svårt att kommunicera. Tankar väcktes för första gången på länge om hur det skulle vara att dela upplevelser kring konst, litteratur eller naturupplevelser med denna människa. Många frågor återstår. Hur är han att dela tystnaden med? Kan han väcka lust och längtan. Frågor som är mer viktiga än att kunna ha en trevlig stund med på ett café. Det återstår att se. Vi kommer att mötas igen, minst en gång till i varje fall.
Har du sett gräs
Har du gett dej tid
Har du satt dej ner och tätt invid
sett in i dess skimrande vajande värld
Eller gick du förbi på din brådskande färd
Det var något större som fånga din blick
och bruten låg sagan på färden du gick
suset från silvriga pärlor på strå
det kunde och ville du inte förstå
Har du sett gräs
Har du suttit invid
Du borde ha stannat och gett dej tid
av Ewy Isgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar