Många av de vanliga danskompisarna saknades på dansen. Antagligen för orkestern.
En hög mur som byggts upp under veckan mellan två personer som verkar omöjlig att forcera störde mej.
Käraste vännen som så till den milda grad dominerar och fyller ut plats på stället med sin utstrålning så alla andra bleknar.
En härlig kväll, men blandade känslor. Att göra saker av rätt anledning, hur vet man det? Att våga leva i nuet utan minsta garanti, att våga lita på, att vara rädd om, att våga rubba sin balans och riskera sin sinnesfrid, att gå utanför sin plattform. Är det att vara modig? är det att våga leva fullt ut?
Nu ålaboden med vännen från Vik. Behöver mellanlanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar