Semester igår. Jag hade sovit dåligt på natten, varit uppe flera gånger och tagit ett glas mjölk innan jag somnat om, vet inte varför egentligen? Ibland tror jag det finns en telepatisk avkänning som jag inte kan förklara när någon som står mej nära mår dåLigt.?? Det har nämligen hänt flera gånger . Uppe tidigt och spanade efter hantverkarna.
De kom i två bilar 08 på morgonen. Den stora vanen med kaminen satte sig fast i samma driva som jag och brodern satt oss med hyrbilen förra helgen. Oj Oj , blankis under, framhjulsdriven och baktung och en vändradie som inte var anpassad för mina små vägar. Efter en stund insåg jag att det var inget annat att göra än att ringa min hjälte med lastaren. Som tur var, så var han hemma. Lätt som en plätt drog han loss bilen och förpassade sen den eländiga drivan på behörigt avstånd från vägen. De rullade in kaminen och började borra. Först genom en lerstensvägg och sen in i skorstenen. Det rök såklart men en effektiv dammsugare stoppade det värsta. Vännen med lastaren passade på att ta en kopp kaffe med pepparkaka tillsammans med mej och tittade med stort intresse på hur kaminen sattes på plats och de tunga tälgstensbitarna monterades på. Ca 1½ timmes jobb bara. Det BLEV JÄTTEFINT ! Nu väntar jag bara på regnet, så snön och isen på taket kan smälta bort. Jag får nämligen inte börja elda förrän sotaren varit och kollat en gång till så skorstenen är absolut tätt.
När alla kört, så städade jag, tog sen en macka och satt och beundrade vyn. Efter det blev det frisören, därefter Malmö med julklappsinköp med yngsta dotter och sist ett första möte med en person som jag kommunicerat med ett tag. Kvällen blev bättre än jag hoppats, faktiskt mycket bättre. Lyssnade på den spännande ljudboken när jag körde hem, men kund inte koncentrera mej. Tänkte på hur komplicerat det där med känslor är, hur lite man kan styra dem och hur irrationellt och ologiskt man ibland handlar. När ska jag släppa och lämna det som inte är bra för mej och när kan jag bejaka och öppna för det som är det ?? Det regnade hela vägen hem..gladdes åt de. När jag kom hem, så var dotter, svärson och barnbarn hemma. Barnbarnet sov, eftersom det var sent. Föräldrarna hade hämtat den batastora legolådan som stod på ovanvåningen och hade spritt ut alla smålådor med sorterade specialbitar på golvet. De var fullt sysselsatta med att bygga ihop olika konstruktionr efter de ritningar som för länge sedan sparats i en pärm. Satte mej i stolen och såg slutet på nobelfesten och skrev och tackade för en bra kväll. Somnade..det kändes tomt utan den lilla ikonen på MSN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar