Stressa stressa stressa..Kom från jobbet vid 18.00 tiden. Hjärnan var stoppad, proppad, seg, gummi, skum, lera, slime, klet, smet, kladd, klister, gröt, ...........................jag slängde väskan och gick ut med ficklampan. Sakta sakta sipprade, droppade, rann de tankar som jag höll tillbaka under dagens kaosbetonade flimmer. Vågar jag?, Vill jag? Ska jag? Vart går min väg? Varför ser jag den inte? Varför e jag inte säker? Vad finns det runt hörnet? Sjunker jag eller är det bara som det känns innan man börjar simma?
1 kommentar:
Denna vackra pilgrimsdikt var skriven på en vägg på vägen in till Nájera, La Rioja. Nedan följer en fri översättning.
Pilgrimsdikten
Damm, lera, sol och regn,
Det är pilgrimsvägen till Santiago.
Tusentals pilgrimer har gått den
under mer än tusen år. Pilgrim, vem är det som kallar dig?
Vilken dold kraft är det som lockar dig?
Det är inte folket på vägen
inte heller de lantliga vanorna.
Jag ser allt detta när jag går,
det är en njutning att se det.
Och rösten som kallar mig
kommer ännu djupare inifrån.
Pilgrim, vem är det som kallar dig?
Vilken dold kraft är det som lockar dig?
Det är inte vägen av stjärnor,
inte heller de stora katedralerna.Det är inte historien eller kulturen,
eller tuppen i Calzada,
inte Gaudís palats,
eller slottet i Ponferrada.
Kraften som driver mig,
kraften som lockar mig.
Den går inte att förklara, inte ens jag kan.
Bara Han där uppe vet.
Det är inte Navarras mod
eller Riojanernas vin.
Inte heller skaldjuren från Galicien,
eller dom kastillanska fälten. Av Eugenio Garibay
Skicka en kommentar