Vissa saker är helt enkelt obegripliga. Vissa saker är svåra att inte ta som en förolämpning. Jag vet att det handlar om nåt annat än om mej, men det är svårt att tänka på möjliga orsaker. En viss siffra kanske?
Jag vet helt enkelt inte om jag fixar det? Det handlar om att spela i helt olika divisioner, att det är enklare med jasägare än med utmanare.
Jag kämpar med tilliten och vännen kämpar med att räcka till, göra val, och se meningen och värdet med nåt långsiktigt som man inte har full kontroll över.
Jag kämpar med min tro på vännens förmåga till att se att nånting som är bra kräver en insats och lyhördhet. Att tillit kräver kontinuitet och mod och prioriterad tid.
Jag hatar verkligen dagen innan och själva Nyårsafton. Vet inte om det nånsin går över. Tror inte det eftersom jag tappade tron på tvåsamheten för länge sen. Det enda som känns som möjligheter till kontinuitet är vänskapen. Den är viktigast.
Denna bilden skall jag spara för den påminner mej om kärnan som fortfarande finns under dagar när vi inte hittar varandra.
Många av mina vänner har hört av sig idag. Många kramar har delats ut. Jag måste påminna mej om att det handlar om mina egna val. Offer och martyrer är det värsta jag vet. Ser fram emot en kväll med mina vänner :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar