Sorgen är ett hål i mitt hjärta

Min sorg är min. Den handlar om förluster i mitt liv och saknad. Den handlar också om saker som inte är avslutade, beslut, handlingar och prioriteringar som kunde gjorts annorlunda. Sorgen finns i min kropp och mitt hjärta. Den finns där, inte alltid synlig, men den påverkar mina tankar och mina möten med andra människor. Jag tror det handlar om att våga släppa taget. Inte bara ibland, utan för gott. Att kunna känna full tillit till att allt har en mening. Det är det svåraste som finns. Tiden är alltid en positiv faktor. Men vi har så lite tid. Jag vill leva mitt liv för det som är positivt och utvecklande. Men vissa saker som orsakat en stor smärta påverkar en på olika sätt resten av livet. Livet rinner på. Saker fortsätter att hända. Tiden kan aldrig stanna. Glädjen och alla fina saker som jag får lägger sig ovanpå. Men ibland måste jag få sörja för att inte det svarta hålet skall bli för stort. Ibland måste jag få gråta och bara låta sorgen komma, att bara stanna upp och låta den skölja över som en våg som uppslukar en. Att bara stå ut tills den sakta drar sig tillbaka och ebbar ut och klingar av igen. Stillheten och lugnet infinner sig. Att erkänna sorgen är att aldrig låta den ta mer plats i mitt liv än glädjen och hoppet. Att fortsätta tro på att jag finns till av en anledning, att jag som den människa jag är med min kärlek och det jag gör åtminstone för dem jag älskar spelar nån roll