Passionen som drivkraft

Passionen styrs av undermedvetna krafter och inte av logiskt tänkande. Passionen kommer plötsligt utan förvarning eller planering. Den griper tag och uppfyller. Prioriteringarna är kompromisslösa och möjligheterna att ifrågasätta dem är små eftersom vissa delar av hjärnan slås ut.
Passionen kan göra att prestationen, modet, uppfinningsrikedomen och kreativiteten når höjder utöver de gränser man normalt har. Aldrig är lyckokänslan så intensiv som i passionens ögonblick. Aldrig känner man så starkt att man lever som då. Hjärnan tar paus och känslans makt tar över. Jag tror att många stordåd, uppfinningar och nytänkande gjorts i passionen namn, men den har också orsakat sorg, smärta och katastrofer. Handlingar och beslut som tas i passionens rus är ibland skadliga både för en själv och andra. Passionen är som en drog och ibland kan tyvärr uppvaknandet efter ruset bli som baksmällan och abstinensbesvären tar lång tid att lindra.
Så lugnt och skönt det skulle vara om inte passionen fanns. Då hade alla beslut och handlingar baserats på logik och tänkande. Men ack så trist.
Passionen är livets essens och lyckans fragment. Den får människan att fokusera och vara i nuet. Att under ett ögonblick, en kort tidsrymd flyta bort till en annan värld och glömma allt annat.

Australia

Jag var och såg storfilmen Australia igår. 3 timmar lång. Den började ganska segt, men utvecklades till en film som innehöll allt vad man kunde önska sig av storslagna bilder, romantik och tidvis olidlig spänning. Den var vacker och full av känslor. Filmen väckte också mitt intresse för aborginsk kultur. Tanken att kunna sjunga sina älskade till sig är en konst jag kanske skall försöka utveckla (fniss) Bäst var Brandon Walters som spelade Nullah. han var ju söt som en liten ängel.

Vänskapens stilla våg

Vänskap är nåt jag lärt mig uppskatta mer och mer med åren. Att värna om sina vänner, att hålla fast vid dem och även få nya vänner är nåt som är viktigt.
Vänner kan man välja och man blir vald, utifrån saker som känns bra, som värdegrund, förmågan att samtala, att man kan vara sig själv. Vänskapen är ofta okomplicerad och vardaglig och går oftast att påverka. Det handlar om acceptans och vilja och kontinuitet. Att ha vänner är att sprida riskerna, och öka stabiliteten. Vänner kan man acceptera som de är. Vänskap är lugnt och odramatiskt och förutsägbart. Vänskap tillför kraft och tar inte kraft. Riktiga vänner finns kvar när tillvaron gungar och krisen är ett faktum.

Sorgen är ett hål i mitt hjärta

Min sorg är min. Den handlar om förluster i mitt liv och saknad. Den handlar också om saker som inte är avslutade, beslut, handlingar och prioriteringar som kunde gjorts annorlunda. Sorgen finns i min kropp och mitt hjärta. Den finns där, inte alltid synlig, men den påverkar mina tankar och mina möten med andra människor. Jag tror det handlar om att våga släppa taget. Inte bara ibland, utan för gott. Att kunna känna full tillit till att allt har en mening. Det är det svåraste som finns. Tiden är alltid en positiv faktor. Men vi har så lite tid. Jag vill leva mitt liv för det som är positivt och utvecklande. Men vissa saker som orsakat en stor smärta påverkar en på olika sätt resten av livet. Livet rinner på. Saker fortsätter att hända. Tiden kan aldrig stanna. Glädjen och alla fina saker som jag får lägger sig ovanpå. Men ibland måste jag få sörja för att inte det svarta hålet skall bli för stort. Ibland måste jag få gråta och bara låta sorgen komma, att bara stanna upp och låta den skölja över som en våg som uppslukar en. Att bara stå ut tills den sakta drar sig tillbaka och ebbar ut och klingar av igen. Stillheten och lugnet infinner sig. Att erkänna sorgen är att aldrig låta den ta mer plats i mitt liv än glädjen och hoppet. Att fortsätta tro på att jag finns till av en anledning, att jag som den människa jag är med min kärlek och det jag gör åtminstone för dem jag älskar spelar nån roll

Singelträff After Work

Jag har varit på singelträff After Work med soppa och ett glad vin på Malmö konsthall. Min nyfunna väninna från Polen lockade mej med. Jag har lagt märke till nån annons vid tidigare tillfälle, men aldrig kommit mej för. Lite nervöst var det ju. Kanske skulle det inte komma så många, man vet ju aldrig. Vi kom strax efter 17.00. Några var redan komna. Vi satte oss vid ett bord med två deltagare från Helsingborg. Det kom snart fler och det slutade på ca 70-80 st. otroligt. Mest tjejer förstås, men tillräckligt många killar för att det skulle vara intressant. Det var en mycket trevlig upplevesle. De flesta var inställda på att bjuda till och öppna upp för

samtal. Det var mycket lätt att få kontakt och det dröjde inte länge förrän alla pratade i mun på varandra vid borden. Folk började efter en stund mingla runt och jag kände mej avslappnad och det var lätt att prata. Kvällen gick fort och jag körde hem med efter att ha funnit flera nya bekantskaper. Roligt att se fram emot nästa träff och att ses igen utan krav.

Frida Kahlo

Jag har för andra gången sett filmen FRIDA som handlar om den mexikanske konstnären Frida Kahlo. Jag fick den i julklapp av min dotter och vi såg den tillsammans. Salma Hayek spelar huvudrollen på ett fantastiskt trovärdigt sätt. Det är en film full av färger, smärta, passion och lidelse och den suggestiva musiken förstärker den förtätade atmosfären. Filmen berör och trollbinder. När man sett den vill man läsa mer om denna kvinna och hennes liv och fördjupa sig i hennes konstnärskap.
Frida föddes i Mexico 1907 och var som ung kvinna med om en allvarlig olycka som gjorde att hon bröt ryggen. Detta gjorde att hon resten av sitt liv fick utstå olidliga smärtor. Filmen handlar om hennes konstnärskap och hennes komplicerade kärlekförhållande med konstnären Diego Rivera som var notoriskt otrogen. Detta utspelas i en tid då politiska motsättningar präglade tillvaron innan andra världskriget.

Att ta del av detta människoöde och vad det gav till eftervärlden är en upplevelse som jag önskar många fler än som hittills har gjort det

Handbollsmatch på Malmö Arena

Ikväll har jag gjort nåt ovanligt. Jag som inte är det minsta sportintresserad har varit på handbollsmatch. Sverige- Tunisien. Jag blev bjuden av en nyfunnen vän. När han frågade, så sa jag:"Inte ska du slösa den biljetten på mej". Det visade sig att det nog var en ganska bra investering, i varje fall ur min synpynkt ha ha. Det var faktiskt skitkul, och jag rycktes med. Bra tempo och spännande. En helt annan grej än att kolla på TV. Inte för att jag kunde reglerna, visste ens hur många spelare som skulle vara på plan. Men jag fattade i alla fall när det blev mål. Jag kan absolut tänka mig att det inte är sista gången, i varje fall inte om jag ska fortsätta utveckla den vänskapen. Kanske ett nytt intresse? Det skall tilläggas att Sverige vann med 34-23. Jippi!

Mitt förhållande till snö

Det har snöat mycket i natt. När mina barn åkt hem till Malmö, så körde jag ut till skogen och gick en lång runda. Jag var trött när jag kom hem. Trött av att ha gått upp tidigt för att ta hand om mitt morgonpigga barnbarn, trött av 2 dagars intensivt umgänge. En lycklig trötthet som infinner sig när jag haft tid utan stress med mina kära. Jag somnade på soffan. När jag vaknade några timmar senare, så snöade det för fullt. Det var 1 dm snö redan på marken och flingorna föll sakta men intensivt ner och fortsatte så hela kvällen. Jag vet att det oundvikliga alltid kommer vid den här tiden. Jag hoppas alltd att det inte ska bli nåt just de året. Jag hoppas alltid attt det ska bli kort tid och liten mängd.

Jag HATAR allt vad snö heter. För mig är det kyla, smutsbrunt, svårt att gå på trottoarer och gångstigar, halka och modd på vägarna, vått och slabbigt, sätta bilen vid vägen, risk att inte komma till jobbet på morgonen och risk att inte komma hem på kvällen. Att utsätta sig för risker, att ha snöskyffel och termobyxor i bilen.

Snöplogen kom i morse. jag sitter med kaffet och tittar ut på den vita backen. Jag måste ut sen och skotta gången, ut och borsta av bilen. Än så länge inga drivor, men blåsten brukar alltid komma som ett brev på posten. Jag behöver inte stressa med skottning. Jag behöver inte ta mig till jobbet idag. Skönt

Kanske så kan jag sträcka mig till att fördra, att en enda dag tycka det är OK att en kort stund se skönheten och ljuset i det vita....men bara en dag, sen kan det snabbt försvinna. Bort med snön!

Nytt År

Jag har nu firat nyår 4 gånger som singel. Jag vänjer mig nog aldrig. Hur rikt ändå livet blivit, så fattas det något viktigt. En kväll att summera saker som hänt under året, en kväll att vara tacksam över allt bra som hänt, men också en kväll att sakna .Sakna beröring och passion, ett samtal eller ett sms. Jag tillbringade kvällen med vänner som funnits i mitt liv i över 30 år. Jag hade som vanligt köpt raketer. Ingen nyår utan det. Vi åt gott och spelade Kranium, mitt favorotspel. Det var mysigt och trevligt, men lugnt. Ringde som jag gjort i 30 år till kompisarna som var i Danmark. Jag somnade inte förrän kl halv 5 i en gästsäng som luktade borta, utan en famn att vila i.

Nyårsdagen varit solig och vårlik. Jag och min väninna gått en lång tur längs stranden med fikakorg med. Samtalat om det mesta.

Ett nytt år känns fint. Chansen finns på nåt sätt igen för en omstart. Inga nyårslöften i år heller, men förhoppningar och saker att se fram emot. Ett nytt litet barnbarn som skall födas och många fina stunder med de andra två. Förhoppningar om att nån skall komma i min väg som jag kan längta till och älska igen. Förhoppningar om att jag ska acceptera det jag inte kan påverka och att såren fortsätter läkas.

Solen idag kändes löftesrik om den stundande våren och ljuset och grönskan. Leve våren Hurra Hurra Hurra