Dikt om havet

Hav

Under och över varandra
störtande i varandras famn
stigande naket
fallande
tonande overkligt genom allt
fyllande alt med sin böljande rytm
överjordisk kärleks anda:
musik föds i tomheten

under och över varandra
öppnande sig mot varandra
i ständigt nya begär, som domnande skyler
deras famntag
fyllda av ständigt ny törst,
där vandrande vågor går samman
och glider ifrån varandra, otillfredsställbara,
och flyter samman igen

under och över varandra
förlorande sig i den andra
enigt en heig lag, även längst inne
blottande sig i vågor
så ett med vattnet
att var och en av deras skygga gester
blir en kyss och kropparnas lek
en enda tumultliknande ljuv omfamning

vågor om varandra
simmande rastlöst, trånande, nakna
vågor, overkliga
tankar, förälskade,
häftiga av lycka, lystna, förtvivlade,
hänryckta vågors ändlösa tal,
olyckliga vågor
i ett förälskat hav

Lorinc Szabo
Tolkn. Bo Setterlind