Det ljusnar vid horisonten, vännen

En vanlig dag, ett telefonsamtal. Ett telefonsamtal som krävde mod. En förtvivlans röst som vill hitta förklaringar och förstå det ofattbara att allt blir ett faktum, att världen man trodde var sann rasat. Hur ska jag kunna hitta ord som bringar reda, när man själv är färgad. En människa som står inför livsavgörande val som känns som omöjliga. Min avgrundsspricka öppnades igen, men inte så jag rasade ner. Jag har varit där men nu kan jag halka till på kanten, men hålla balansen och inte ramla ner. Jag har kommit ett steg till på vägen. Jag kan se en gråskala och inte bara svart eller vitt. Tankarna snurrade hela dagen. Ett långt mail på natten som försökte dämpa det svarta till grått. Vet inte om det lyckades? Det kommer jag få veta. Vi kommer att samtala mer det känner jag. Vi är bara människor alla med samma rädslor att inte vara älskade för den vi är. En ny väg är alltid en ny chans. Det ljusnar vid horisonten.