Porträtt av en människa, kap 1

Porträtt av en människa/ Homo Sapiens

Curt Borgenstam

Människor är som oregelbundet formade figurer

en del är stora

andra är små

forts följer

Erik Gustav Geier

Ensam jag skrider fram på min bana.

Längre och längre sträcker sig vägen.
Ack, uti fjärran döljes mitt mål!
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.

Men jag ej klagar flyende dagen.
Ej mig förfärar stundande natten.
Ty av den kärlek som går genom världen,
föll och en strimma in i min själ