På livsvandring

En midsommar som blev annorlunda, en sommar som blev öppen. Jag vågade öppna mitt hjärta och det är jag glad och tacksam för. Något började hända inom mej redan innan och jag känner att det är bestående. Jag kom över ribban efter den flera år långa sorgen av en älskad. Ledsen nu?  Nja… kanske lite, kanske för att det inte fick gro och växa, kanske för att tvåsamheten inte kunde njutas en sommar, men mest tycker jag synd om den som inte vågade, som ha en lång resa att göra som jag redan har gjort.
Vilka ljuvliga barnbarn och barn, vilken stor kärlek som är min. Den lilla som vandrar så kavat. Låt mej fortsätta min livsvandring så orädd som hon. Låt mej kunna njuta fullt ut av allt underbart som är mej givet i livet. Jag har mycket kvar att uträtta, mycket kvar att känna.
Börjat planera för staketmålning. Hackat ogräs och räfsat i trädgården. Njutit.  Skrivit i 3 dagar, jobbat och jobbat. Skall sova i ålaboden vid havet med vännen i helgen. Målarkurs i en vecka med nya människor. Jag tror jag ska lära mej italienska. Det ska jag. Kanske jag skall börja rita på renoveringen av uthuset ? Kanske jag skall börja planera nästa års vandring? Jag tror jag skall göra ett T-konto ?