Mörkt på morgonen när man kör till jobbet. Usch ! Mörkt mörkt tidigt på kvällen Usch Usch. Känner mej alltid mer ensam då. Hösten är en transportsträcka till vintersolståndet. Jag hinner knappast min runda på backen. Solen håller på att gå ner fast klockan bara är 5. Fåren ser ut som skuggor på backen. Tänk om man kunde få gå i ide. Somna i oktober och vakna en vecka innan jul. Det skulle vara kanon!
Tyskt besök på jobbet. Personal från en skola nära Stralsund. Intressant att prata om olikheter i skolsystem. Mycket som skiljer. En del bättre, en del sämre. Det handlar mycket om attityder i samhället som speglas i skolan.
En personal fick hjärnblödning och blev medvetslös. Ambulans tillkallades. Dramatik, rädsla. Positivt besked på em. Hon hade piggat på sig. Lättnad. Samtal med 4 olika personal. Hann inte starta datorn innan dagen var slut.
Trött....Funderar över livet. MSN igång, ingen där ikväll. Inga roliga mail, bara nya uppgifter. Ljusen tända, katten spinner. Saknar. Behöver kramar.
En personal fick hjärnblödning och blev medvetslös. Ambulans tillkallades. Dramatik, rädsla. Positivt besked på em. Hon hade piggat på sig. Lättnad. Samtal med 4 olika personal. Hann inte starta datorn innan dagen var slut.
Trött....Funderar över livet. MSN igång, ingen där ikväll. Inga roliga mail, bara nya uppgifter. Ljusen tända, katten spinner. Saknar. Behöver kramar.
3 kommentarer:
KRAM...kanske på riktigt imorgon om vi kan ses över en lunch...?
Upplever just nu ett behov av en inre viloperiod, liksom årstiderna i sig, men känner samtidigt en inre rastlöshet av att vilja "göra nånting".
Har nu landat i mitt sökande att jag skulle må bra av att ta tag i mitt "skrivande" (eller lek med ord/ordskapare som jag kallar
det) igen.
Jag känner att min hemsida Framtidstro.se är "färdig" ....Den var en skapande arena; en inre mötesplats i min process att bearbeta min sorg efter separationen och samtidigt ett stöd att hittta tillbaks till mig
själv, min inre tankevärld. Idag känner jag en stor tacksamhet att jag vågade möta sorgen och förlusten av den man jag älskade och fick chansen att
utvecklas som människa!
Jag instämmer i poeten Kristina Lugn`s ord:
"Det är ett
sorgearbete att leva. Om man inte
förstår det blir
man aldrig glad."
Jag tänker nu skapa en ny hemsida som ska heta Min Camino...
Följer du med på min resa?
KRAM i höstrusket!
Absolut! Spännande!
Skicka en kommentar