Frihet att välja lust och energi

Snö, snö och is överallt så långt ögat kan se. Jag går vägen ner mot hamnen. Den ligger öde, inte ett liv. Det är svårt att just nu tänka sig det pulserande bruset av en oändlig ström av bilar och människor på sommaren. Jag står länge och tittar ut över vattnet och hamnen. Isen som nästan täcker piren och stenarna. Isen som stelnat havet och vågorna. En bit ut, en trög sörja som böljar svagt. Då ser jag den. En ensam mås som seglar på den vassa vinden. Först högt över horisontlinjen och i nästa ögonblick med dödsförakt kastar sig ner mot isen. För att strax innan nedslaget mjukt glida uppåt på vindarna igen. Horisonten som bildar bakgrund i den oändliga fjärran. Måsen som kaxigt utmanar elementen. Trots att jag försöker är den helt omöjlig att fånga på bild. Jag vet inte hur länge jag står där. Tiden försvinner och jag fylls av ett lugn och mitt sargade hjärta känner frid över att jag lever och att jag finns på just denna ljuvliga plats. Insikten slår mej att jag har en frihet att fylla mina kommande dagar med saker som ger mej lust och energi.