Bakugan

Idag blev jag invigd i grunderna till ett mysterium: Bakugan. Jag har ett bra tag fascinerats av att ungarna på skolan i 6-8 års åldern dag efter dag kan hålla på med färgade hopfällbara plastbollar som de kastar över nåra plastkort och sen blir det ett himla diskuterande om vem som har slagit vem i striderna och vem som är starkast. Vilka strider? Var? Jag fattade ingenting. Dessutom går själva bollen att fälla ihop och fälla upp ca 30 gånger på ung 1 minut och detta verkar fungera som nån slags avstressningsmetod. De får lätt plats i fickor och pennskrin och boklådor och till och med innanför tröjärmen eller som en kille hade så genialt kommit på innanför strumporna när fröken trodde hon täckt in alla ställen de var förbjudna att has på under lektionstid eftersom de tenderar ta uppmärksamheten från undervisningen . "men du sa inte strumporna"

Idag höll 5 killar i 6 års åldern på med Bakugan på ”fria Aktiviter” passet. Jag hade en stund när jag hade tid att sätta mig ner och kolla. Jag frågade vad det gick ut på och var de lärt sig hur de skulle göra. De hade i snitt mellan 7 -20 st var som låg i små plastboxar med fack. En hade nån slags tillbehör, en farkost som man fäste med kardborrband på armen . Den laddade man med bakugan bollar och sen kunde man skjuta ut dem därifrån.

De tittade på mej och en av killarna virrade lite lätt på huvudet och himlade med ögonen: ”amen fattar du ingenting? Gå o kolla på Cartoon Network. Jag orkar inte berätta.” De andra var som tur var överseende med min okunskap och berättade i munnen på varandra om vad som var meningen med dessa fantastiska leksaker som var sååå roliga och coola.
Det är nån slags magneter i bollen och i plastkorten som man lägger på bordet. Det är ett slags spel. Man kastar eller rulla bollen över korten. När en boll hamnar på ett kort så kan de i bästa fall fällas upp med ett klick och då ser det mer ut som nån slags robotsoldat. När man sen vänder korten, så står det olika poäng som handlar om hur många liv man får och uthållighet och liknande. På själva figuren står också poäng som handlar om styrka, så vissa figurer är ”bättre” än andra redan från början, men med hjälp av korten, så kan man uppgradera dem på nåt sätt. Man samlar alltså poäng från bollarna och olika sorters kort. G- kort och skicklighetskort. Man kan tydligen göra olika saker för att förbättra sina chanser och försvåra för motståndarna, men det var så rörigt så jag fattade aldrig logiken och med handen på hjärtat så misstänker jag att killarna inte själv hade så bra koll på de mer avancerade reglerna. Men de var rörande eniga om att de visste precis och att det var jätteroligt!!

Jag tycker det är lika spännande varje gång jag blir invigd i dylika nymodigheter. Jag anser man måste försöka hänga med. Man vill ju heller inte verka helt dum inför barnbarnen ha ha. Nästa gång ska jag skriva om hur man åker finger skateboard.