Min Camino har bara börjat

I början på februari så bestämde jag mej för att bli den människa igen som jag är ämnad att vara. Jag har sakta sakta medan åren gått glidit ut på kanten och nu var det dags. En person utifrån som har kunskapen och förmågan att starta en läkningsprocess hjälpte mej att komma igång. Hon gav mej verktyg att arbeta med. Att vandra den tusenåriga pilgrimsleden var en viktig milstolpe som förändrade mej för alltid. Det var så mycket som föll på plats, som jag alltid vetat inom mej, men som nu stod klart och tydligt.
Att starta en process inom sig själv är svårt och måste få ta tid och kraft. Att hålla fast och kämpa är lättare för mej än släppa taget och flyta med. Jag behöver lära mej hur man flyter med strömmen. Hur man sakta glider med istället för att riva och slå sig av grenar och stenar i den strida forsen tills kroppen är full av sår och blåmärken.
Att ha tillit.
När tilliten sviker till sin egen förmåga eller till någon som står en nära, då sjunker man.
Att uppnå ett mål och arbeta envist och målmedvetet för detta tillhör mina starka sidor.
Att aldrig sluta tro på varje enskild människas goda kärna och förmåga till utveckling och förändring oavsett hur mycket det lutar och oavsett hur hopplöst det ser ut har varit en bra utgångspunkt när man arbetar med barn och ungdomar och vuxna.
Men ibland måste man helt enkelt inse att vissa människor lever sitt liv som de alltid har gjort, gör samma misstag om och om igen, väljer samma liv igen som man valt bort och mått dåligt av innan. Att tro att ”More of the same” plötsligt skall ge ett annat resultat är en stort feltänk . Hur kan rädsla och självförakt så till den milda grad kapsla in det som är genuint och gott i en människa? Det svåraste som finns är att sluta vara offer och bli en ansvarstagande människa . Att sluta vara ett offer är att ta ansvar, att sätta gränser och att våga välja bort det som tar mer energi än det ger.
Att vandra på pilgrimsleden har gjort att jag återfått tron på mej själv. Det handlar inte om förmågan att prestera, att klara stress, att fixa sin ekonomi eller sin vardag.
Det handlar om att våga utmana rädslan och att lita på sig själv. Det handlar om att inse att man är en människa utan begränsningar, där allting är möjligt, där utveckling och förändring av sig själv och sitt liv ingår som en naturlig del och att nya erfarenheter ger möjligheter som berikar och utvidgar ens liv och ger nya känslor. Sorg, rädsla , smärta är bara andra sidan av myntet som är glädje, mod och kärlek. För att kunna uppleva det goda och läkande och leva livet måste man våga ha kontakt med de mörka känslorna också. Det ena går inte utan det andra. Det är livets kärna.
Tänk så många människor som missar så mycket på grund av att rädsla begränsar. Tänk så många människor som lägger skulden på sina misslyckanden på andra. Tänk så många människor som inte har mod att leva. Tänk så många människor som tillåter sig själv att vara en dörrmatta eller en leksak. Tänk så många människor som blir något på bekostnad av att andra krymper. Låt mej inte bli en sådan människa. Låt mej våga var en människa som har mod att möta sina rädslor och utmana dem. En människa som våga känna tillit och älska utan att vara rädd.