Mullvadsskrämma och "Lille Skutt" tandkräm

Jag har blivit med mullvad. Har aldrig sätt nåt liknande. På två dagar är hela perennrabatten förvandlad till ett månlandskap och de nya perennerna ligger huller om buller. Nu gällde det livet. Körde med barnabarnet in till stan och köpte mullvadskrämma. Någon batteridriven sak som ger ifrån sig ett ihållande ljud var 10 onde sek. ung. Jag blev smått vansinnig redan efter 10 minuter. Hoppas mullvaden känner samma. Barnbarnet fick ny tandborste med glitter på och ”Lille Skutt” tandkräm. Det var ju toppen och hon skulle absolut hålla den på väg hem i bilen. Jag trodde inte hon kunde skruva av korken. Hm, borde kanske anat oråd när hon inte hade tid att titta på korna som vi åkte förbi. När vi kom fram och AC:n stängdes av spreds en stark doft av menthol i bilen. När jag öppnade dörren där bak så såg jag att det mesta av tandkrämstuben var fördelad över säte, barnstol och unge. Det blev till att tvätta både kläder, säte, stol och unge. Men det luktade fräscht i bilen. Inte nåt ont som inte har nåt gott med sig. Klockan blev mycket och när vi blev klara, så tittade hon stint på mej och sa: ” Får man ingen mat här, för jag är hungrig”. Suck, mormor har glömt hur det är att ha småbarnJ

Målat och varit på loppmarknad

Jag har målat en tavla och påbörjat en till. Det är svårare än jag trodde, men det blev ändå rätt bra. Jag tycker jag lär mej hela tiden. Nästa skall bli bättre. Svårt att blanda så man får rätt nyans och svårt med ljus och att få djup i bilden. Det tog hela dagen att måla den ena. Ganska stor duk. Ska det va så ska det ha ha.

Idag har jag varit på 2 loppmarknader. Det är nåt av det roligaste jag vet på sommaren. Hittade lite fynd, 3 trasmattor, trevligt besticksätt och en stol med fotpall. Hade svårt att få in den i bilen. Höll på i en kvart och drog den ut och in från olika håll och till slut gick det, men det var på millimetern. Tänkte att i värsta fall så hade jag fått knacka på nånstans och låna en insektsnyckel och skruva den i delar. Min bror kom på kvällen. Jag hade precis dragit fram alla grejer så jag kan kakla golvet i gästtoaletten imorgon. Hann med att sätta silikon i hörnen på väggarna. Hade att välja på de eller att klippa häcken ha ha. Det blir jobb hemma hela dagen imorgon.

Tänker ibland. Kan inte låta bli att tänka. Undrar ibland. Kan inte låta bli att undra. Saknar ibland. Kan inte låta bli att sakna.

4 skisser på papper

Bilderna som funnits i huvudet sen Caminon. Jag har kunnat fästa dem på papper. Skisser utan färg än så länge, men spännande. Jag längtar till att jag får en hel dag att måla. Jag måste ha tid så inte oljan torkar. VIll ha tid att fokusera. Det ska bli roligt!

Jag har tillbringat en hel helg med mitt barnbarn. Barnbarnshelg, sol, sand, vattenlek, hamnenprommenad, glasskladd, backeklättring, sagoläsande, legobyggande, och vattningslek,
Hoppe och Tuss fick följa med till Lund och halsbandet jag köpte på loppmarknad.
Jag har fått hjälp av små fingrar att rädda mina vinbärssnäckor från gångarna, men den lilla snigeln som satt på jordgubben den råkade jag äta upp.

Hjärtat kan flyga av egen kraft

Fri yta, vatten som möter horisonten
Fri yta utan begränsningar
Fri yta att flyga från och landa på
Luften fyller lungorna
En ny dag-
jag blir aldrig den jag varit

Tropisk natt

Sitter här vid ålaboden nere vid havet. En svag bris. Ljumma vindar. Ett glas rött. En vän. Vågornas sakta svall mot stranden några få meter ner.

Stark och glad

Igår så bytte jag glödlampor på bilen själv..lätt som en plättJ. Jag som inte trott att jag kunde. Ha ha det känns verkligen bra, ännu en sak som jag inte behöver vara beroende av att någon kan hjälpa mej med. I natt skall det bli en tropisk natt och jag som skall sova i ålaboden, vilket flyt ! Skall ta min nya solklänning på o en flaska vin med. Jag har tillit. Det svarta hålet som är saknad fylls på av glädje.

Att behålla glädjen

Att känna lycka är en inre upplevelse. Jag får nya verktyg varje dag. Jag hittar svaren inom mej som funnits där hela tiden. Inre äkta glädje och en ny styrka fick jag när jag fullföljde min compostela. Jag har lyckats hitta tillbaka till den glädjen gång på gång . Att älska sig själv är en förutsättning för att inse att man är värd det bästa och då är det lättare att välja bort sådant som bara tar energi och skadar. Jag väljer bort rädslan. Jag ser så många bilder som jag skall måla på mina vita dukar. Glädje

En vit duk

Jag har upptäckt, lite av en slump, att jag faktiskt har förmåga att uttrycka mej i bilder. Och att det också är för mej det bästa sättet att uttrycka starka känslor på. Det är så konstigt. Jag har 3 generationer konstnärer i min familj, men jag överhoppad.
Jag skulle aldrig börja måla, jag skulle ju utrycka min kreativitet i musik eller husrenovering J. Att skriva har länge varit mitt uttryckssätt för att sätta ord på känslor och handlingar. För att tydliggöra och reda ut och få nån slags mönster och struktur på det som sker. Att försöka förstå och hitta meningen och sammanhanget är viktigt för mej. Men det är inte alltid som det går att beskriva en känsla med ord. De räcker inte till.
Jag började med att teckna snabbt och slarvigt med många eller få streck. Bild efter bild, för att försöka fånga en känsla eller en handling. När jag efter en dag eller mer tittar på bilden igen, så kan jag återfå samma känsla.
Nu tänker jag mer och mer i färger. Färger förstärker känslor. Men jag fattas tekniken. Behöver lite tips med skuggor och ljus. Men jag ser bilderna i huvudet. Inga naturalistiska landskap, inga stilleben, inga porträtt. Nej färger och former som går i varandra. Natur och drömmar och fantasi. Jag vill måla som naivisterna. Enkelt och expressionistiskt, starkt och kärleksfullt, fult och groteskt.
En vit duk på ett staffli. Skrämmande, men också spännande. Färger på en palett. Vad ska jag börja med? Tänk om jag inte kan? Tänk om det inte blir bra?
Jo jag kan ! ALLT jag vill.

Min Camino har bara börjat

I början på februari så bestämde jag mej för att bli den människa igen som jag är ämnad att vara. Jag har sakta sakta medan åren gått glidit ut på kanten och nu var det dags. En person utifrån som har kunskapen och förmågan att starta en läkningsprocess hjälpte mej att komma igång. Hon gav mej verktyg att arbeta med. Att vandra den tusenåriga pilgrimsleden var en viktig milstolpe som förändrade mej för alltid. Det var så mycket som föll på plats, som jag alltid vetat inom mej, men som nu stod klart och tydligt.
Att starta en process inom sig själv är svårt och måste få ta tid och kraft. Att hålla fast och kämpa är lättare för mej än släppa taget och flyta med. Jag behöver lära mej hur man flyter med strömmen. Hur man sakta glider med istället för att riva och slå sig av grenar och stenar i den strida forsen tills kroppen är full av sår och blåmärken.
Att ha tillit.
När tilliten sviker till sin egen förmåga eller till någon som står en nära, då sjunker man.
Att uppnå ett mål och arbeta envist och målmedvetet för detta tillhör mina starka sidor.
Att aldrig sluta tro på varje enskild människas goda kärna och förmåga till utveckling och förändring oavsett hur mycket det lutar och oavsett hur hopplöst det ser ut har varit en bra utgångspunkt när man arbetar med barn och ungdomar och vuxna.
Men ibland måste man helt enkelt inse att vissa människor lever sitt liv som de alltid har gjort, gör samma misstag om och om igen, väljer samma liv igen som man valt bort och mått dåligt av innan. Att tro att ”More of the same” plötsligt skall ge ett annat resultat är en stort feltänk . Hur kan rädsla och självförakt så till den milda grad kapsla in det som är genuint och gott i en människa? Det svåraste som finns är att sluta vara offer och bli en ansvarstagande människa . Att sluta vara ett offer är att ta ansvar, att sätta gränser och att våga välja bort det som tar mer energi än det ger.
Att vandra på pilgrimsleden har gjort att jag återfått tron på mej själv. Det handlar inte om förmågan att prestera, att klara stress, att fixa sin ekonomi eller sin vardag.
Det handlar om att våga utmana rädslan och att lita på sig själv. Det handlar om att inse att man är en människa utan begränsningar, där allting är möjligt, där utveckling och förändring av sig själv och sitt liv ingår som en naturlig del och att nya erfarenheter ger möjligheter som berikar och utvidgar ens liv och ger nya känslor. Sorg, rädsla , smärta är bara andra sidan av myntet som är glädje, mod och kärlek. För att kunna uppleva det goda och läkande och leva livet måste man våga ha kontakt med de mörka känslorna också. Det ena går inte utan det andra. Det är livets kärna.
Tänk så många människor som missar så mycket på grund av att rädsla begränsar. Tänk så många människor som lägger skulden på sina misslyckanden på andra. Tänk så många människor som inte har mod att leva. Tänk så många människor som tillåter sig själv att vara en dörrmatta eller en leksak. Tänk så många människor som blir något på bekostnad av att andra krymper. Låt mej inte bli en sådan människa. Låt mej våga var en människa som har mod att möta sina rädslor och utmana dem. En människa som våga känna tillit och älska utan att vara rädd.