När ger man upp? När slutar man? När inser man att det inte går? När vet man att man överlevt. När vet man om skadorna är livslånga eller kommer att läkas så bara ärren finns kvar. När ser man mönstret, meningen? Kanske aldrig ……………….. Kanske räcker ens förmåga inte till att se och förstå varför smärtan aldrig vill ta slut. Kan inte någon stark person bända upp fingrarna som så kramaktigt håller om den tunna grenen och låta mej falla fritt och flyta med den forsande floden.
1 kommentar:
ATT SLÄPPA TAGET…
041017
Varje mänsklig tanke, ord eller handling
Har sin upprinnelse i kärlek eller rädsla
Rädslan hos mig är den kraft som
stänger av, stoppar undan, skadar
Kärleken är kraften som
Öppnar upp, skapar växande, helar
Rädslan griper tag
Kärleken släpper taget…
Det finns inget annat att välja mellan
Men…
Jag har en fri vilja att välja
Mellan dessa båda…
Närhet väcker hopp men också fruktan…
Valet är inte svårt…
Att släppa taget är skrämmande
Men ger oss tillgång till ”det ändlösa kärlekshavet”…
Kram på dej!
Skicka en kommentar