Idag har jag gått i skogen. Behövde det. Jag var på julbord igår i en gammal bilverkstad. Man kan göra restaurang av allt. Maten var god, men inte traditionell. Jag åt fläskestej och anka, men kaffet var nästan kallt. Jag träffade en gammal studentkompis. Det var roligt att prata gamla minnen. Sen fortsatte vi festa hemma hos en kompis. Jag fick gå och hämta min bil innan frukost i morse. Den stod parkerad på en gård nån km från mej. Solen tittade fram i eftermiddags. Skönt! Det var ingen vind. Jag grät. Sorgen från en vänskap som blev förstörd gör sig påmind ibland. Jag är ingen människa som kan använda förträngning som metod. Jag måste sörja och det gör ont. Ibland blir det fullt under locket och jag måste tänka och känna i lugn och ro. Sen känns det bättre. Jag känner mig lättad. Jag önskar jag kunde känna tillräckligt med tillit till att allt som händer har en mening som jag kommer att inse så småningom. Mossan luktade fukt och dimma. Jag undrar om trollen såg mej. Jag blir alltid så lugn och såren läker bäst där...i skogen och vid stranden. Jag tänkte på någon jag träffade i fredags och då kände jag mej glad. Jag skall försöka ta bättre vara på allt gott jag får i livet. Min dotter ringde precis. Jag skall snart bli mormor igen för tredje gången. Gud vad lycklig jag blev. Jag har fått så mycket gott det sista året. Varför kan inte glädjen sudda ut sorgen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar