Plåster dämpar längtan

Solen strålade när jag vaknade. Förberedde fikakorg till skogspromenad, (att stå för fikat dämpar lite mina skuldkänslor), Ja, jag har valt hänga med. Skönt att vara ute och röra på sig. Vi behöver prata…bl.a om en Romresa som jag måste ta beslut om.
Jag försöker ha tillit till att jag, när jag står på min plattform, har andra möjligheter än tidigare att ta rätt beslut, att sätta mina egna gränser och att ha en absolut tillit till att det som sker är ämnat att ske vad det än är. 

Jag väntar vid grinden åt havet,
där mareld på dyningen går,
och snart är mitt hjärta begravet

och snärjt under havsnattens hår-

under havsnattens hår.

A, så kom, kom i namn av allt mänskligt och mjukt,

att mitt hjärta på nytt som är havstrött och sjukt,

finner land-

finner land

Anders Österling