Om konsten att ha roligt

-Varför har kaniner så roligt?
-Därför att de är så många.
-Varför är de så många?
-Därför att de har så roligt.

Min bror

Idag har jag samlat ihop lite energi och tagit mej samman för att kakla klart två väggar i gästtoaletten. Påbörjat den tredje väggen som innehåller fönster mitt på och innebär fler skurna plattor. Kanske lite dumt att ta den väggen sist, men man har ju en tendens att skjuta jobbiga saker på framtiden. Jag blev nöjd med resultatet. Jag är inget proffs, men med tanke på de sneda väggarna i mitt gamla hus blev det helt OK. Min bror dök upp på eftermiddagen. Han är bättre än jag på att höra av sig och komma på besök. Det är roligt när han kommer. Han lever singel som jag och vi har med åren kommit varandra närmre. Vi kan prata om det mesta som händer i våra liv. Det är skönt med människor som man kan lita på kommer att finnas kvar i ens liv och som bryr sig om mej vad som än händer. Nån som jag kan åldras parallellt med. Det är det svåraste med det omväxlande liv jag och många lever idag. Oförutsägbarheten, osäkerheten om framtiden och om hur ens liv och vardag kommer gestalta sig. Ibland längtar jag efter förutsägbarhet och kontinuitet. Jakten efter att få alla sina drömmar uppfyllda kommer väl aldrig att ta slut.

Om längtan att få vila i nuet och känna sig nöjd.
Om tilliten till mej själv och min förmåga att skapa ett bra liv.
Om att sätta gränser för mej själv i förhållande till andra människors krav.
Om förvissningen om att jag duger som jag är.
Om hopp och tro och positivt tänkande,
Om att aldrig ge upp, utan våga ta nya beslut som gör att man viker av på nya stigar än den väg som är van.

Carpe Diem

vaccination i skolan

Idag har vi haft massvaccination på löpande band i skolan. Hela personalen från vaktmästare, skolvärd till rektor spec.pedagog och lokalvårdare och såklart alla pedagoger var engagerade i att lugna , lotsa och identifiera eleverna genom vaccinationsrummet till saften och kexen efteråt.. 9 st sjukvårdspersonal kom från vårdcentralen och det gick undan värre. Här var det inte tid för dösnack inte. Några svimmade, en kräkte och en gallskrek. Resten gick lugnt och sansat till. 70 elever på 40 minuter. Rätt bra speed. Ca 70 % av eleverna hade föräldrar som tagit ställning för vaccination. Det har varit ett himla diskuterande om man skulle vaccinera eller inte. En del läkare har gjort spektakulära uttalande i pressen som jag kan tycka skapade oro helt i onödan. Vissa föräldrar har under loppet av en vecka ändrat sig 4 gånnger. Det man tycker skulle vara självklart är att innan beslut gå in och ta del av sakliga argument från smittskyddsstyrelsen som bör ha all bakgrundsfakta och sen strunta i alla artiklar i kvällstidningarna. Tyvärr gör inte alla så. Jag har i alla fall tagit ställning för vaccination. Det är självklart tycker jag både för sin egen skull och av solidaritet med andra som man kan smitta.

Ett tjatter utan dess like

Vi träffades i gamla gänget på det årliga mötet. Vi har alla varit arbetskamrater för ca 30 år sedan. Nu är alla spridda för vinden, men vi fortsätter att ses varje år, ibland på en övernattning. Vi prioriterar det alla. Samma glädje och skratt. Samma nyfikenhet och intresse. Vi har jobbet i Förskola och skola gemensamt. Vi är 18 st, 16 kom den här gången. Vilket tjatter och vilken energi när alla med liv och lust deltar i diskussioner och uppdateringar om vad som hänt på jobbet och privat sedan förra gången vi sågs. Det känns bra att vi behållit kontakten. De mötena ger energi och påfyllning av mänsklig värme, empati, skratt och engagemang. Tack för att jag får vara delaktig.

Hösten kom med sin fuktiga kyliga mulldoft

Jag som hatar hösten med sitt mörker. Jag har liksom inte hunnit låta tristessen och mörkerångesten tagit överhanden i år. Jag vet inte om det är ett gott eller dåligt tecken. Jag har helt enkelt varit tvungen att fokusera på annat som skapat både glädje och oro och funderingar. Jag var ute och höststädade trädgården. Jag hann med det mesta. Dottern är hemma och tvättar och packar. Hon skall till Australien på tisdag för tredje gången. Hon kommer hem efter nyår igen. Det känns så långt bort och så lång tid, men inget jag kan påverka. Det blir mörkt tidigt. Jag har börjat tända levande ljus igen. Jag längtar faktiskt redan efter juleljusen. Jag undrar hur jag ska få ihop julen i år. Det blir pusslande som vanlig när många familjer skall ha sitt. Jag sitter i soffan och redigerar foto samtidigt som jag förstrött ser på en Wallanderfilm. Katten ligger bredvid och snarkar. Det blir en tuff vecka på jobbet. Vi skall vaccinera alla eleverna mot svininfluensan. Precis sammanställt instruktionerna till personalen som jag skall sätta upp imorgon. Haft en del tid att fundera i helgen. Måste påminna mej själv ibland om vad som är viktigast. Att jag mår bra. Att jag umgås med människor som lyfter och inte sänker. Att jag är med människor som ger energi och inte tar. Som ledare försöker jag medverka till att utveckla människor. Det är det svåraste som finns. Hur får man en självinsikt som gör att man kan och vågar utvecklas som människa? Kanske genom att lyssna både inåt och till dem man litar på. Hur blir man en bättre lyssnare? Kanske genom att stanna upp i tillvaron och backa ibland. Man är alltid ansvarig för sitt eget liv och sina val. Det går alltid att göra nya val. Det känns tryggt.

Carpe Diem

Höst
Gråa vredgade vågor
storma mot stenpir och tång
Skummande fräsande vågor
följa vindarnas gång
Trygg vilar måsen sin vinge
tyngdlös med svepande glid
Högt över storm och vågor
skön mot stupens profil
November kärva november
i grått förödande skön
Du bäddar mjukt åt jorden
ett täcke av löv från min lönn.

av Ewy Isgren